Livet kan bli kort

När Zara & Elin var små så umgicks vi nästan dagligen under ett par år, hennes dotter var med oss på semester och vi hjälptes åt att passa varandras barn. Man kände sig alltid välkommen och hur mycket hon än hade att göra så tog hon sig alltid tid när man kom. Hon hade alltid tid för mej och för mina barn. Vi hade mycket kul ihop, vi kastade pil, festade, fikade, grillade, kollade på korpfotbollen, spelade minigolf, snackade skit. Jag har ofta tänkt på henne och även sagt att jag skulle vilja åka och hälsa på en dag när hon flyttade tillbaka till Landskrona, men jag gjorde aldrig det.

Jag kommer att sakna dej Catti! Vila i frid!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?


E-postadress: (publiceras ej)


Bloggadress:


Kommentar:

Trackback
RSS 2.0