I huvet på en Tjörv
I en Tjörvs huvud kan det bli rundgång i bland, det ska gudarna veta. Just nu är det stugan i skärgården som är på tapeten. Jag bara skrek i telefonen när mamma ringde. Ni förstår, detta är paradiset på jorden för mej. När jag var liten och mellanstor och ganska stor så var allting inte alltid så bra men jag kunde alltid säga att jag hade varit i skärgården på somrarna och det var verkligen någonting som raderade bort en hel del annat. Jag levde mig in i berättelsen om stugan och våra somrar där och det är därför mina minnen därifrån är så starka.
Jag tror att om man tänker på saker så minns man dem - logiskt. Men om man verkligen tänker på saker, alltså tänker sig in i saker med alla sina sinnen, lukter, känslor osv, då bär man med sig minnena för resten av livet och ingen kan ta dessa ifrån dej, det är dessa minnen (tror jag) man har med sig till sin sista stund i livet. Jag har många såna minnen så måtte det inte ta slut för fort!
Många tankar har varit mörka i mitt huvud men inte längre. Nu tänker jag med ett större lugn i kroppen och på ett ljusare sätt. Jag har gått vidare, det gjorde jag helt och hållet från att min son föddes. Det var slutet och början och det blev inte bara så, jag hade bestämt mej för att så skulle det bli. Någonstans styr man ju själv ens liv och ingen kan påverka så som du själv. Nu mår jag bra med mej själv, det är bara lite finjusteringar kvar.
